Förvaltningshistorisk ordbok
Karlsson, Göran , Iso ruotsalais-suomalainen sanakirja , , Helsinki: Suomalaisen Kirjallisuuden Seura – , I:
Kerkkonen, Gunvor (red.) , Kulturhistoriskt lexikon för nordisk medeltid I–XXII , [København]: Rosenkilde og Bagger – , II:
Dela på FacebookDela på WhatsAppDela på TelegramDela på X (Twitter)Dick Harrison skrev i helgen om hur herremännen misslyckades med att införa livegenskap i Sverige under medeltiden. Här kommer lite om livegenskap, medeltidens tvångsdagsverken och nutidens tvångsdagsverken åt svenska staten och &#;välfärden&#;: Livegenskap var en form av slaveri som var vanlig på kontinenten och som gällde [&#;]
Dela på FacebookDela på WhatsAppDela på TelegramDela på X (Twitter)
Dick Harrison skrev i helgen om hur herremännen misslyckades med att införa livegenskap i Sverige under medeltiden. Här kommer lite om livegenskap, medeltidens tvångsdagsverken och nutidens tvångsdagsverken åt svenska staten och &#;välfärden&#;:
Livegenskap var en form av slaveri som var vanlig på kontinenten och som gällde främst bönder som inte ägde egen mark. Att vara livegen innebar att man var skyldig att bo och arbeta på anvisad plats. Man fick inte flytta utan markägarens tillstånd utan &#;bands till torvan&#; som Harrison skriver.
Dessutom blev man tvingad att arbeta åt godsherren ett visst antal dagar varje år, så kallad dagsverksskyldighet, ofta under sådd och skörd.
(Boktips: Olagliga dagsverken är e
Dagsverke
Dagsverke, det arbete som en arbetare, en lantarbetare, statare eller torpare utförde på en dag. I Skåne, Halland och Blekinge var det synonymt med hoveri. Dagsverksskyldighet var den ursprungliga formen av feodal jordpålaga: frälsebönderna på godsen livnärde sig genom att bruka egna jordlotter, men presterade också ett bestämt antal dagsverken på godsherrens domänjord, vars avkastning denne tillgodogjorde sig.
I trakter där frälsegods inte fanns (d.v.s utanför de större slätterna i Sydsverige) upplät de självägande bönderna mark (inom eller utom byn) till egendomslösa som de fick bebygga och bruka för egen del mot ett uppgjort antal dagsverken om året (dagsverkstorp).
Internationellt
Ordet dagsverke används i andra språk eller är synonymt med andra begrepp:
- Tyska: Tagewerk
- Finska: Taksvärkki
- Danska: Hovedage, hoveri
- Norska: Hoveri
- Spanska: Corvea
- Franska: Corvée
- Italienska: Corvè
- Engelska: Corvée
Jordbruk och bönder i medeltidens Sverige
Medeltidens nyodling
Under medeltiden fram till omkring skedde en agrar (jordbruks) expansion (utökning) i Sverige och det övriga Europa. Genom större skördar växte befolkningen, och det ökade antalet munnar drev sedan fram ytterligare produktionsökningar. Dessutom genererades ett allmänt ekonomiskt uppsving, som fick betydelse för handel, stadsgrundande och internationella kontakter. I Västergötland byggdes mer än kyrkor före , och detta kan inte ha varit möjligt utan en kontinuerlig ekonomisk tillväxt under perioden.
Viktiga förutsättningar för nyodlingen var ett milt klimat samt införseln av ny jordbruksteknik och nya redskap till Europa, främst från Asien.
Pollenanalyser visar hur odlingsområdena i södra och mellersta Sverige successivt utökades under perioden Det var under denna period som hästskon och bröstselen, plogen, harven och den järnskodda spaden togs i bruk och möjliggjorde en intensivare jordbearbetning.
Växelbruk (se faktaruta nedan) och ökad odling av råg höjde avkastningen. I slutet av talet började man dessutom i östra Sverige förbättra dräneringen av åkrarna genom att gräva diken. En mängd ortnamn från den hä
Dagsverke
Dagsverke är det arbete som en arbetare utför på en dag.[1]
Dagsverksskyldighet var den ursprungliga formen av feodal jordpålaga. Landbor som hyrde sin mark från godset livnärde sig genom att bruka egna jordlotter. De presterade också ett bestämt antal dagsverken på godsherrens domänjord,[1] vars avkastning denne tillgodogjorde sig.
I trakter där gods inte fanns (det vill säga främst i norra Sveriges inland) upplät de självägande bönderna mark (inom eller utom byn) till egendomslösa. Dessa fick bebygga och bruka jorden för egen del mot ett uppgjort antal dagsverken om året. Torparen och hans familj fick även bo i dagsverkstorpet.