30 år sedan dödliga spårvagnsolyckan i Göteborg: ”Lever med det dagligen”
Den 12 mars är en dag som bränt sig fast i Göteborgs minne. Det är grått och huttrigt där folk står och väntar vid Vasaplatsen på torsdagsmorgonen.
En bit bort kopplas bromsarna loss på en strömlös spårvagn för att få den ur vägen.
Tanken är att föraren, som befinner sig i vagnen, ska dra i nödbromsen när trafikledaren ger tecken. Vagnen börjar rulla ner mot Vasaplatsen. Men när tecknet ges fungerar inte nödbromsarna.
Den allvarliga olyckan där 13 människor mister livet och många fler skadas skildras i detalj i Sveriges Radios dokumentär Spårvagnsolyckan i Göteborg. I efterhand står det klart att säkerhetsföreskrifterna inte följts.
Det rättsliga efterspelet blev kritiserat, endast trafikledaren dömdes och anhöriga ansåg att arbetsgivaren kommit undan sitt ansvar.
”Kändes surrealistiskt”
Än i dag bär spårvagnsförarna med sig händelsen. Då, för trettio år sedan, var Per-Åke Karlsson 20 år gammal och hade ännu inga tankar på den yrkesbanan. Men han minns när han hörde om vad som hänt på nyheterna.
– Jag kommer ihåg att det kändes surrealistiskt på något vis, säger han.
Sedan d
Vasaplatsen 12 mars
Många göteborgare minns säkert vad de gjorde på förmiddagen den 12 mars
Strax efter klockan nio ljöd hela stan av sirener som tycktes komma från alla möjliga håll på samma gång.
Alla tillgängliga räddningsenheter hade larmats till Vasaplatsen som vid det laget var ett brinnande inferno, ett kaos av skrikande, chockade, skadade och döda människor.
Mitt i kaoset och röken låg en förvriden spårvagn som kraschat in i en husvägg sedan den först krossat flera personbilar.
Början till slutet
Dramat med vagnen som i hög fart skenade nedför Aschebergsgatan hade börjat vid Wavrinskys plats på Guldheden en stund tidigare. Det var där sjuans vagn stod stilla eftersom kontaktledningen var strömlös.
För att få fordonet i trafik beordrade en trafikledare att bromsarna skulle lossas på mekanisk väg.
Tanken var att vagnarna försiktigt skulle rulla ner mot kontaktledningarna vid Chalmers så att bromsarna skulle kunna användas igen.
Det var början till slutet.
Gick inte att stoppa
När de tunga vagnarna kom i rullning gick de inte att stoppa – istället rullade vagnarna baklänges i allt högre fart nerför Aschebergsgatan mot Vasaplatsen.
En polispatrull som var
1 SoS-rapport Spårvagnsolyckan i Göteborg den 12 mars Kamedo-rapport 62
2 Omslag: Fhebe Hjälm Omslagsfoto: Jacky Leissner/Bildservice Katastrofmedicinska organisationskommitten, KAMEDO, som organisatoriskt fifth& Socialstyrelsens Beredskapsenhet, har som främsta uppgift att med hjälp av utsända observatörer studera de medicinska, psykologiska och sociala effekterna av katastrofer och krig samt den undsättande och sjukvårdande verksamheten. Katastrofmedicinska organisationskommittén, KAMEDO, som tillhör Socialstyrelsens beredskapsenhet, har som främsta uppgift att med hjälp av utsända observatörer och genom faktainsamling studera de medicinska, psykologiska och sociala effekterna av katastrofer och krig samt den undsättande och sjukvårdande verksamheten. I KAMEDO ingår: Ordförande: Bertil Hamberger, professor vid kirurgiska kliniken, Karolinska sjukhuset, Stockholm. Vetenskaplig sekreterare 1: Per Kulling, överläkare vid Giftinformationscentralen, Stockholm. Vetenskaplig sekreterare 2: Louis Riddez, biträdande överläkare, kirurgiska kliniken, Söd
Spårvagnsolyckan vid Vasaplatsen i Göteborg
Spårvagnsolyckan vid Vasaplatsen i Göteborg inträffade den 12 mars och är den allvarligaste olyckan i Göteborgs spårvägs historia. Tretton personer omkom.
Händelseförlopp
Olyckan hade sin upprinnelse i att en del av spårvägen på 7:ans linje (sträckan från Wavrinskys plats och bort mot Södra Guldheden och Sahlgrenska) hade blivit strömlös. Olyckståget, som bestod av Mvagnarna och , stod på den strömlösa Wavrinskys plats. Efter den hade andra vagnar kommit upp längs Aschebergsgatan och Guldhedsgatan och stod och väntade. En trafikledare satte dem i trafik en efter en genom att backa dem tillbaka nedför Aschebergsgatan. Reservväxeln västerifrån längs Vasagatan hade lagts om, så att vagnen kunde backas ned åt väster på Vasagatan och sedan sättas i trafik mot Valand och Kortedala. Vagnen vid Wavrinskys plats gick dock inte att backa, eftersom den var strömlös. Vagnens bromsar låg då an automatiskt. En trafikledare beordrade då att bromsarna skulle urkopplas, för att kunna rullas ett tiotal meter baklänges ner för Guldhedsgatan mot Chalmers, där strömförande ledning fanns.
Föraren beordrades att åka
.