De fyra stånden och riksdagen under frihetstiden
Med skottet i Halden försvann det kungliga enväldet. Nu kom makten att ligga hos riksdagen. Kungen, Fredrik I, behövde till slut inte ens vara närvarande vid dess sammanträden - råden kunde styra med hjälp av kungens namnstämpel. Under kortare perioder i framtiden kom riksdagens makt att begränsas, men aldrig mer skulle en svensk kung regera helt på egen hand. Frihetstiden kallas denna period i Sveriges historia
Bild: Nationalmuseum
Riksdagsledamöter, sent tal. Det invecklade politiska intrigspelet mellan olika partier och inom utskotten i riksdagen skapade våra första yrkespolitiker. Detalj från en målning gjord av Louis Jean Desprez.
De fyra stånden
Även om det var långt från demokrati i dagens mening, var fortsättningsvis allt fler människor med och fattade beslut och påverkade det som hände i samhället. Det var nu som de första yrkespolitikerna trädde fram i Sverige, som bondeledaren Olof Håkansson från Blekinge.
Riksdagen bestod sedan medeltiden och kom att bestå långt in på talet av fyra huvudgrupper som befolkningen var indelad i - de s.k. fyra stånden. Var och en av dem höll sina sammanträden i en egen lokal
The development of democracy in Sweden
The UN Declaration of Human Rights is said to be the most translated document in the world. The six pages of text have been translated into over languages and dialects.
The Declaration consists of 30 articles and the first article reads: “All human beings are born free and equal in dignity and rights. They are endowed with reason and conscience and should act towards one another in a spirit of brotherhood.”
The Declaration contains conventions on economic, social and cultural rights, abolition of race discrimination and discrimination of women, etc.
The UN – United Nations – is established after World War II in Sweden becomes a member of the organisation in The Declaration is adopted by the General Assembly in Paris in
For the first time, half of the population participates in the election.
Adel, politiker, borgare och bidragstagare
De fyra stånden, adel, präster, borgare och bönder utgjorde det politiska ramverket fram till mitten av talet. Ständerna var inte några partier i egentlig mening, de var inte heller drivna av utmejslade ideologier.
De representerade intressegrupper, yrken med särskilda privilegier. Där adeln till en början utgjorde krigsmakten och sedermera det styrande samhällskiktet, medan prästerna förvaltade myterna, dåtidens kunskap och skapade ett samlande forum kring gudstjänsten i kyrkan. Borgarna var handlare och småfabrikörer. Bönderna ägnade sig åt odling, djurhållning och enklare hantverk.
I jämförelse med övriga Europa hade bönderna påtaglig makt i Sverige. Kanske är det inte en slump att just centerpartiet (gamla bondeförbundet) överlevt så länge som särintresse. Forna tiders självägande och frihet från överheten manifesterar sig numera i den liberala läran, medan moderaterna förvaltar spår av konservativa element. De övriga partierna har modernare rötter.
Hur ser det ut idag? Vilka intressegrupper finns i vårt land? Kan vi applicera dem på de gamla ständerna?
ADELN har ersatts av politiker och högre ämbetsmän, de styr och f
Adel och aristokrati
Adel och aristokrati är benämningar som syftar på det översta och mäktigaste sociala samhällsskiktet förr i tiden.
Adeln har sina rötter i medeltidens feodalism. Feodalväsendet grundade sig på att kungamakten delade ut jordområden, län (län = feodum) på livstid till stormän (vasaller) som en belöning för insatser i krig. Med tiden kom länen att betraktas som ärftliga, vilket gav dessa stormannasläkter en mycket starkare ställning.
Feodalväsendet utvidgades också så att stormän i sin tur kunde ge förläningar till krigare eller riddare (som de kallades, efter det tyska ordet ritter = ryttare). Dessa blev då undervasaller i den feodala hierarkin. Alla i detta världsliga krigarstånd kom så småningom att kallas för adel.
Med tiden var en adelsman eller adelskvinna en person som antingen blivit adlad av kungamakten eller fötts i en adelsfamilj. Adelstiteln med alla dess förmåner (se nedan) var ärftlig.
Adeln hade privilegier (speciella förmåner) av ekonomisk, politisk, organisatorisk och social karaktär. Privilegierna kunde innebära företräde till statliga ämbeten och skattefrihet - därav ordet frälse ("frälst" från beskattning). Men det kunde också med
Stånd (samhällsklass)
- För andra betydelser, se Stånd.
Ett stånd är någon av de historiska samhällsklasser som haft juridiskt fastställda privilegier och skyldigheter.[1] De svenska ständerna var adelsståndet, prästeståndet, borgarståndet och bondeståndet.[2]
De svenska ständerna
De svenska ständerna uppkom under medeltiden och var efter reformationen fyra:
Dessa representerade adeln, prästerskapet, borgarna och bönderna i riksdagen till representationsreformen då systemet ersattes av en tvåkammarriksdag. I och med ståndsriksdagen blev ständerna i Sverige dels politiska grupperingar, dels företrädare för en slags socialklass.
Indelning
Ständerna var inte indelade efter ekonomisk situation utan efter verksamhetsområde. Det förekom ståndscirkulation, särskilt i krigstid medan det var något ovanligare under fredsperioder. För att tillhöra adelsståndet krävdes att ätten erhållit adelsbrev eller liknande bekräftelse samt blivit introducerad på Riddarhuset. Bönderna var markägare och var verksamma med att producera livsmedel, borgarna var verksamma inom näringslivet, prästerna inom kyrkan oc